FN:s standardregler

FN:s 22 standardregler beskriver det ansvar världens stater på alla nivåer har för att människor med funktionsnedsättningar ska bli delaktiga i samhällslivet och för att man ska uppnå jämlikhet när det gäller levnadsförhållanden. Genom alla standardreglerna löper en röd tråd, nämligen handikapporganisationernas rätt till inflytande. Hela regel 18 handlar om handikapporganisationernas roll.

Handlar inte bara om staten
I reglerna står det ofta ”Staterna bör...” men det ska inte tolkas som att de enbart gäller det vi brukar kalla staten, det vill säga den rikstäckande nivån av samhället. Meningen är att reglerna ska anammas av alla nivåer inom respektive stat eller land - som kommuner, landsting, företag, organisationer med flera, vilket också den svenska regeringen påpekar i sitt förord till den svenska upplagan av standardreglerna.

Standardreglerna slår fast två principer

1. Alla människor är lika mycket värda, oavsett förmåga, och alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter.
2. Det är skillnad på funktionsnedsättning och handikapp. Skador och sjukdomar kan leda till funktionsnedsättningar men de blir inte till handikapp förrän i mötet med en otillgänglig omgivning. Det kan vara brister i miljön och inom olika samhällsområden som till exempel information, kommunikation och utbildning. Det är sådana brister som gör funktionsnedsättningen till ett handikapp.

Sveriges roll
FN:s generalförsamling antog reglerna 1993 och Sverige spelade en stor roll i det arbetet. Reglerna är inte juridiskt bindande, men Sveriges regering skrev 1995: ”För Sveriges del är det naturligt att ha FN:s standardregler som utgångspunkt i det pågående handikappolitiska arbetet och vi kommer att aktivt verka för att omsätta reglerna i praktisk handling”.

De 22 standardreglerna delas in i tre grupper: förutsättningar, huvudområden och genomförande.

Förutsättningar
Den första gruppen tar upp vilka förutsättningar som krävs för delaktighet på lika villkor och består av fyra regler.
Regel 1.
Att öka medvetenheten i hela samhället om funktionshindrades behov, rättigheter och möjligheter.
Regel 2.
Det måste också finnas god medicinsk vård och behandling.
Regel 3.
Bra rehabilitering som sätts in i rätt tid ska också finnas.
Regel 4.
Samhället ska kunna erbjuda stöd och service och hjälpmedel utifrån vars och ens behov.

Huvudområden
Den andra gruppen regler beskriver samhällets ansvar inom åtta viktiga huvudområden.
Regel 5.
Först kommer frågan om tillgänglighet. Om samhället ska vara jämlikt så måste det också vara tillgängligt för alla. Det gäller dels den fysiska miljön, dels tillgång till information och kommunikation.
Regel 6.
Vidare måste alla barn och ungdomar - utifrån sina förutsättningar - få likvärdig utbildning.
Regel 7.
Funktionshindrade får heller inte diskrimineras i arbetslivet utan måste kunna få arbete på samma villkor som alla andra.
Regel 8.
Samhället ska också svara för att funktionshindrade får ekonomisk och social trygghet även om funktionsnedsättningens art begränsar eller förhindrar möjligheterna till lönearbete.
Regel 9.
Alla kommuninvånare har samma rätt till familjeliv och personlig integritet, funktionshindrade får inte diskrimineras när det gäller sexuella relationer, äktenskap eller föräldraskap.
Regel 10.
Funktionshindrade måste också kunna ta del av samhällets utbud av kultur, både som mottagare och som utövare.
Regel 11.
Detsamma gäller rekreation och idrott. Arrangemang av olika slag måste vara tillgängliga, både inom- och utomhus. Funktionshindrade måste också själva kunna utöva idrott och ha en aktiv fritid.
Regel 12.
Även kyrkor och religiösa sammankomster ska vara tillgängliga så att funktionshindrade fritt kan utöva sin religion.

Genomförande
Den tredje och sista gruppen består av tio övergripande regler och handlar om genomförande.
Regel 13.
Genom kunskap och forskning ska samhället öka kunskaperna om funktionshindrades behov.
Regel 14.
Genom kunskap och forskning kan samhället få underlag till en konsekvent policy och planering där handikappaspekterna alltid finns med i alla sammanhang.
Regel 15.
Lagstiftning ska ge funktionshindrade en rättslig grund för delaktighet och jämlikhet.
Regel 16.
Samhällets ekonomiska politik ska utformas så att handikappfrågor ingår som en naturlig del i det vanliga budgetarbetet.
Regel 17.
Samordning ska säkerställa att samhällets resurser används på ett effektivt sätt.
Regel 18.
Här preciseras den roll handikapporganisationer kan ha som rådgivare vid planering, genomförande och utvärdering av insatser som gäller funktionshindrade.
Regel 19.
Vidare måste alla berörda personalgrupper kontinuerligt få sådan personalutbildning att de har kunskap om funktionshindrades behov, rättigheter och möjligheter.
Regel 20.
I samband med att standardreglerna genomförs måste det också ske en kontinuerlig granskning och utvärdering av handikapprogram så att standardreglernas intentioner gradvis uppnås.
Regel 21.
I det handikappolitiska arbetet är det också viktigt att byta erfarenheter nationer emellan. Genom tekniskt och ekonomiskt samarbete kan Sverige bidra till att förbättra levnadsförhållandena för funktionshindrade i utvecklingsländerna och stödja arbetet med att bilda handikapporganisationer.
Regel 22.
Handikappaspekter ska också vara en given del i allt internationellt samarbete.