Kommunsekreterare
Marie-Louise Johansson
tel 0485-880 18
e-post marie-louise.johansson@borgholm.se
Borgholms kommun från norr till söder
Snabbval: Böda Högby Källa Persnäs Föra Alböke Löt Köping Egby Bredsättra Räpplinge Gärdslösa Högsrum Långlöt Runsten
Informationen utgår från gamla socken/församlingsindelningen. Enligt nya församlingsindelningen finns nu sju församlingar i Borgholms kommun: Borgholm, Föra-Alböke-Löt, Köpingsvik (Egby, Bredsätra, Köping), Räpplinge-Högsrum, Gärdslösa-Långlöt-Runsten, Böda samt Högby-Källa-Persnäs.
Böda socken
Böda är Ölands nordligaste och till ytan största socken. Socknen upptas till största delen av Böda Kronopark. Skogsbruket är därför större än jordbruket, en unik situation för Öland. I Böda socken finns 18 byar. Byxelkrok och Böda är små tätorter.
På Ölands nordspets står den 32 meter höga fyren Långe Erik. Östra Bödakusten är ett stort grus- och sandområde. Här finns Ölands längsta sandstrand! Västra Bödakusten är en omväxlande kuststräcka med rik variation av naturtyper. Längst söderut på denna kuststräcka i Böda finns Byerums raukar, Ölands enda riktiga raukfält med drygt ett hundratal raukar.
I Böda socken har forntiden lämnat märkligt tydliga spår i landskapet. I Skäftekärr järnåldersby med tillhörande museum kan man göra en tidsresa till år 407 e. Kr. Turismen är den viktigaste näringen.
Läs mer om Böda socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Böda Hembygdsförening (extern hemsida öppnas i eget fönster)
Högby socken
Högby är av tradition en stor folkrik socken med ett skiftande näringsliv. Förutom jordbruket har stenbrytning en lång tradition.
Utmed hela västra kustvägen finns stenbrott i strandlinjen. Stenindustrin har medeltida anor och dess centrum var vid Horn. Omkring 1560 anlades vid Horns udde "dälie stenhuggarby" - vårt lands första stenskola och stenhuggarby med statligt beskydd. Idag förekommer bara verksamhet vid det stora stenbrottet vid Horn.
På den västra kuststräckan finns Horns kungsgård som är av riksintresse för naturvård, kulturvård och friluftsliv. Kungsgården är till stora delar skyddad som naturreservat.
I Högby socken finns 17 byar. Tätorten Löttorp är den norra kommundelens centrum med både offentlig service och flera privata näringsidkare.
Läs mer om Högby socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Källa socken
Källa är en liten socken belägen mellan Högby och Persnäs. I socknen finns 8 byar. Jordbruket är den dominerande näringen.
På Högenäs orde, en tio meter hög strandvall, finns en av Ölands få bevarade fyrbåkar (fyrtorn). Utsikten från höjden över Östersjön och det omgivande landskapet är storslagen.
Källa gamla kyrka har en för öländska förhållanden ovanligt komplett medeltida kyrkomiljö.
Kustvägen från Äleklinta genom Källa och norrut mot Byerum är en unik och ålderdomlig vägmiljö med förhistoriska husgrunder och gravar samt hamnar, sjöbodplaner och lämningar efter stenbrytning.
Läs mer om Källa socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Persnäs socken
Persnäs socken gränsar i norr till Källa, i söder till Föra, i väster med en brant klippkust mot Kalmarsund och i öster mot Östersjön. Östra kusten är sönderskuren av långa uddar och grunda vikar. Längst i söder tränger Södviken in i landet. Här har Öland sin minsta bredd endast 4,3 km mellan Kalmarsund och Östersjön.
Vid Stenninge, Gillberga och framförallt Lilla Horn finns några av Ölands vackraste lövängar. Socknens södra del är mera karg med alvarnatur, mossar och kärr. Här finns naturreservatet Knisa mosse som har ett mycket stort värde som levande öländsk våtmark och är en mycket bra fågellokal.
Jordbruket är jämte stenindustrin huvudnäringen i socknen. Stenhanteringen har mer än hundraåriga anor i Persnäs. Numera är Sandvik den öländska stenindustrins viktigaste plats. Vid Jordhamn finns Ölands enda bevarade vinddrivna skurverk. Invid den restaurerade skurkvarnen finns lämningar av gamla stenbrott och äldre kreatursdrivna skruvandringar.
Läs mer om Persnäs socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Föra socken
Föra socken sträcker sig från kust till kust. I norr gränsar Persnäs socken och i söder Alböke. Föra socken har 17 byar.
Under andra världskriget anlades den s.k. Föralinjen, en försvarsanläggning som skulle skära av norra Öland genom att sätta markerna under vatten.
Sjömarkerna längs med den östra kusten har ett högt naturvärde. De nordligaste områdena, Södviken och Vässby fjärd, har mycket breda och välhävdade havsstrandängar. Östra Vässby sjömarker är naturreservat. Detta område skiljer sig mycket från övriga kustvägar genom en variation vad gäller vegetationen.
Kustvägen som går från Äleklinta genom Föra och norrut mot Byerum är en unik och ålderdomlig vägmiljö. Knisa fornlämningsmiljö är ett exempel, här finns en väl sammanhållen järnåldersmiljö i kustläge med husgrunder, stensträngar och gravar. Jordbruket är den dominerande näringen.
Läs mer om Föra socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Alböke socken
Alböke är den sydligaste socknen i Borgholms kommun som har kust mot både Kalmarsund och Östersjön. Socknen har 14 byar.
Alböke är en utpräglad jordbrukssocken. Det unika strandnära läget alldeles uppe på landborgskrönet har givit Äleklinta speciella förutsättningar som attraktiv bostads- och rekreationsmiljö. Här finns en utbildad klintkust där de olika berggrundlagren syns tydligt.
Alböke alvar utgörs av öppet beteshävdat alvar med artrik flora. I nordvästra delen av socknen ligger Korntorp, en liten välbevarad by med bebyggelse från 1800-talet med tydlig indelning av gärde och alvarmarker.
Läs mer om Alböke socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Albökes hemsida (extern hemsida öppnas i nytt fönster)
Löts socken
Löt ligger på östra Öland. Socknen domineras av jordbruk men inslaget av fiske är det största i kommunen. Kyrkan ligger i centrum med de fem byarna runt omkring på två till tre kilometers avstånd.
Vid kusten ligger den gamla hamn- och lotsplatsen Kårehamn. Kårehamn är idag en modern och livaktig fiskehamn. Det centrala läget i Östersjön, det skyddade läget med ön Kåreholm straxt utanför och den muddrade rännan gör att förutsättningarna för utveckling av hamnen är goda.
I Kårehamn har högskolan i Kalmar anlagt en forskningsstation för marinbiologi. Hela kuststräckan har ett mycket rikt fågelliv.
Läs mer om Löts socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Löts Hembydsförening (extern hemsida öppnas i nytt fönster).
Köpings socken
Köpingsvik var en vikingatida hantverks- och handelsplats. Köping betyder handelsplats. Förutom den skyddade viken och den goda hamnen låg Köpingsvik i skärningspunkten där vägarna från söder, norr och öster löper samman. Det är sannolikt att handelsplatsens betydelse minskat och så småningom helt upphört i och med att den grunda viken inte kunnat ta emot nya och mer djupgående handelsskepp. Handelsplatsens närmaste by är Klinta vars tolv gårdar ägdes av kungen. Gårdsinnehavet antyder att det tidigt fanns intressen i området från centralmaktens sida.
Skedemosse var förr en liten sjö som under århundradena efter Kristi födelse var en av Sveriges förnämsta offermossar. I Skedemosse började offerriterna redan under 200-talet e.Kr. Offerfynden består bl.a. av dyrbara gåvor som guldringar. Skedemosseguldet är Sveriges största skatt av bearbetat guld. De sju stora hals- och armringarna väger tillsammans 1,3 kilo. Här har även offrats hästar och människor.
Köpings socken har 17 byar. Idag är turismen den dominerande näringen därefter kommer jordbruket.
Läs mer om Köpings socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Borgholm stad
Borgholm omnämns för första gången år 1285. Det var fästningen, föregångaren till Borgholms slott, som då avsågs. I den skyddade viken under borgen låg dess hamn, Borgehamn. De köpingsrättigheter som kom 1610 förmådde ej blåsa mycket liv i det lilla fiskeläget inte heller de stadsrättigheter som Borgholm erhöll 1816 gav till en början den blomstrande köpenskap som avsikten naturligtvis var.
Borgholms första stadsplan och dess tidiga bebyggelse kom till under den stilepok som kallas empire i Napoleons Europa eller som det kom att heta hos oss, Karl-Johanstil. Av den tidiga bebyggelsen återstår flera köpmansgårdar samt ett antal väl underhållna gathus, flera med sin karaktäristiska fritrappa i behåll. Borgholm av idag har en mer oenhetlig, spretande charm.
Läs mer om Borgholms stad i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Egby socken
Egby är Ölands minsta socken. Den har fyra byar - Egby, Sandby, Ytterby och Laxeby. Egby och Sandby är två radbyar med väl bevarade mangårds- och ekonomibyggnader.
Odlingslandskapet är öppet och har ett mycket tydligt och välbevarat skifteslandskap där de långsmala ägorna delas in av stenmurar. Östra Ölands sjömarker har fått sin karaktär genom att de har använts som betesmarker under mycket lång tid. Floran och faunan är värdefull inom detta område. Örtrika fuktiga gräsmarker dominerar vegetationen och ett artrikt fågelliv med flera arter av häckande vadare är utmärkande för området. Egby ängar i sydvästra delen av socknen är lövrika slåtterängar med en artrik och slåttergynnad fauna. De lövrika ängarna är några av de finaste på Öland. I Egby är jordbruket den dominerande näringen.
Läs mer om Egby socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Bredsättra socken
Bredsättra socken ligger på östra Öland. Bebyggelsemönstret skiljer sig från andra socknar som är belägna utmed östra landsvägen genom att huvuddelen av byarna inte ligger utefter denna väg utan halvvägs ner till kusten. Bredsättra är en jordbrukssocken där fisket tidigare haft betydelse. Alla socknens nio byar är radbyar.
På Kapelludden, 4 km öster om Bredsättra kyrka, ligger ruinerna efter Sankta Britas kapell. Av kapellet finns idag grundmurarna och den östra gaveln kvar. Kapellet har tillhört en av de större medeltida kyrkliga byggnaderna på Öland. Det kyrkliga intresset för Bredsättra socken var betydande under medeltiden. Kapelludden har varit ekonomiskt intressant med hamn, marknadsplats och helgonkulturplats.
Nordöst om kapellet står Kapelluddens fyr, uppförd 1871 efter ritningar av konstnären, poeten och arkitekten AT Gellerstedt. Fyren som är byggd i järn och fackverksteknik tillverkades i Helsingborg och fraktades till Bredsättra.
Läs mer om Bredsättra socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Räpplinge socken
Räpplinge socken har 11 byar. Sex utav byarna (Greby, Räpplinge, Svarteberga, Tryggestad, Åkertorp och Äpplerum) är medeltida radbyar. Socknen har ett varierat och i många stycken ålderdomligt odlingslandsskap.
En näring som är starkt förknippad med Räpplinge socken är stenbrytning. Genom åren, troligen från medeltiden, har bergsbruket omfattat väsentliga arealer från Greby i söder till Kungsgården i norr. En stor anledning till den omfattande stenbrytningen var byggandet av Borgholms Slott. Eftersom borgen låg i socknen och brytbar sten fanns att tillgå, ålades bönderna att utföra dagsverken genom att bryta sten och forsla fram den till borgbygget. Idag förekommer stenbrytning på Greby och Åketorps alvar.
Gustav Vasa anlade fem kungsgårdar på Öland varav Borgholm är en. Syftet med kungsgårdarna var att de dels skulle tjäna som mönstergårdar för traktens bönder, dels drivas som avelsgårdar för hovets räkning. Den f.d. mangården som är uppförd i empirstil 1847-1849 utnyttjas idag som gästhem; Drottning Victorias vilohem. Kungsgårdens lantbruksbyggnader ägs av kommunen och arrenderas ut. Vasahuset är ett stenhus uppfört i putsad kalksten.
I Räpplinge socken finns två av kommunens största besöksmål - Borgholms Slott och Sollidens slott. Borgholms Slott, med sitt fantastiska läge på landborgskanten, är ruinen efter det storslagna barockpalats som Karl X Gustav byggde i mitten på 1600-talet. Idag är Borgholms slott i första hand ett kulturhistoriskt utflyktsmål som lockar besökare med konserter, utställningar av olika slag och mycket annat. En synnerligen levande ruin fylld av upplevelser.
Till Borgholms slottsmiljö hör också nuvarande kungafamiljens sommarresidens Solliden. Det var kronprinsessan Victoria, gift med den blivande kung Gustav V, som i början av 1900-talet köpte en bit mark av kungsgårdens ägor och lät uppföra slottet. Till Solliden hör även en park- och trädgårdsanläggning.
Räpplinge har drygt 100 registrerade fornlämningar och tillhör därmed en av de fornlämningstätaste socknarna på Öland. Jordbruket är den dominerande näringen två av kommunens tre stenindustrier ligger i Räpplinge socken.
Läs mer om Räpplinge i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Gärdslösa socken
Gärdslösa socken är belägen på östra sidan. Socknen har 15 byar. Runt ett påfallande bördigt område i socknens mitt ligger byarna utplacerade.
Mittlandsskogen, som anses vara Nordeuropas största sammanhängande ädellövskog, breder ut sig i den västra delen av socknen och i öster finns det sjömarkerna. Hela östra delen av Gärdslösa socken är en kulturhistoriskt värdefull miljö. Området är en gammal centralbygd på östra Öland med varierande bebyggelse, bördig odlingsjord och delvis välbevarade sjömarker.
En av Ölands längsta kvarnrader finns vid Störlinge. Norra Gärdslösa har tidigare varit en kungsgård. Gärdslösa kyrka är en av få Ölandskyrkor som undgått större ombyggnader under 1800-talet och därigenom bevarat sin medeltidskaraktär.
1793 föddes skalden Erik Johan Stagnelius i prästgården i Gärdslösa.
Läs mer om Gärdslösa socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Högsrums socken
Högsrums socken gränsar i norr till Räpplinge, i öster till Gärdslösa och i söder till Glömminge i Mörbylånga kommun. Socknen har tio byar. Rälla och Stora Rör är små tätorter.
Högsrum har 340 registrerade fornlämningar. Stora delar av socknen öster om väg 136 omfattas av Mittlandets järnåldersmiljöer. Det är ett unikt område med flera helhetsmiljöer från den äldre järnålderns boendemiljöer. Ett av de bästa exemplen på övergivna järnåldersbyar i mittlandsområdet finns i Rönnerum.
Karums alvar är ett av de få alvaren på mellersta Öland. I byn Karum finns ett naturreservat där 1800-talets odlingslandskap återskapats.
Högsrum har blivit Borgholms kommuns golfdistrikt med två stora anläggningar. I socknen finns många privata företag av olika storlek.
Läs mer om Högsrums socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Långlöts socken
Långlöts socken gränsar i norr till Gärdslösa, i väster till Högsrum och i söder till Runsten. Långlöts by är Ölands största radby. I början av 1900-talet anges att landsvägens östra sida kantades av en 900 meter lång sammanhängande länga av skiftesverksbyggnader.
Långlöts socken förknippas främst med Himmelsberga - Ölands museum för konst och kulturhistoria och Ismanstorps fornborg. Flera av gårdarna i östra Himmelsberga ägs av Ölands hembygdsförbund och är ett friluftsmuseum. I ett par av byggnaderna har man historiska interiörer från 1800-talet. Byn är en av Ölands bäst bevarade dubbla radbyar med långa sammanbyggda ladugårdslängor på båda sidor av bygatan.
Ismanstorps fornborg ligger mitt på Öland och är omgiven av våtmarker och lövskog. Borgen mäter 125 m. Inom borgen finns 88 husgrunder. Hela Långlöts socken är en kulturhistoriskt värdefull miljö. I socknen finns två stycken praktfulla radbyar - Långlöt och Folkeslunda. Himmelsberga är Ölands bäst bevarade dubbla radby.
Jordbruket är den dominerande näringen i socknen.
Läs mer om Långlöts socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
Runstens socken
Runstens socken ligger på mellersta Ölands östra kust och gränsar i norr mot Långlöt och i övrigt mot socknar i Mörbylånga kommun. Alla socknens 11 byar är radbyar.
Hela östra delen av Runstens socken är en kulturhistoriskt värdefull miljö. Här finns flera välbevarade bebyggelsemiljöer, malmbebyggelse och en av Ölands längsta kvarnrader, Lerkaka kvarnrad. Kvarnraden har anlagts på ett förhistoriskt gravfält där det idag endast återstår fem gravar. Två av gravarna har undersökts och det har konstaterats att de är från sen vikingatid. På kvarnradens motsatta sida finns en två meter hög runsten, även denna från sen vikingatid. Här finns även Ölands enda bevarade linbasta med ett tillhörande linmuseum.
Östra Ölands sjömarker har fått sin karaktär genom att de har använts som betesmarker under mycket lång tid. Floran inom dessa områden är mycket artrik och mängder med flyttfåglar använder markerna som rastlokal under vår och höst. Jordbruket är den dominerande näringen i Runstens socken.
Läs mer om Runstens socken i Översiktsplan 2002 under Mer information till höger.
