Utskriftsdatum: 19 October 2018

Egenkontroll

Egenkontroll innebär att alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan innebära olägenhet för människors hälsa eller miljö, fortlöpande ska planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka att olägenhet uppstår. Som verksamhetsutövare ska man ha kunskap om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön, till exempel om man håller djur, brukar mark eller hanterar kemikalier.

Alla verksamheter ska ha någon form av egenkontroll. För anmälningspliktiga, så kallade C-verksamheter, och tillståndspliktiga B-verksamheter ställs krav på att egenkontrollen ska vara skriftlig och följa förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll (SFS 1998:901), där bland annat skriftlig ansvarsfördelning, kemikalieförteckning och rutiner för att kontrollera utrustning ingår.

En lantbruksverksamhets egenkontroll bör innehålla:

  • Gödsellagring och uträknad lagringskapacitet
  • Gödselspridning och eventuella spridningsavtal
  • Lagring och hantering av bekämpningsmedel och kemikalier – kemikalieförteckning och säkerhetsdatablad för kemiska produkter
  • Spridning av kemiska bekämpningsmedel – godkännande av sprututrustning och användartillstånd
  • Cisterner eller fat med olja, diesel eller andra kemikalier – besiktningsprotokoll och eventuella tillstånd
  • Kadaverhantering – dokumentation från mottagare
  • Avfallshantering – förvaring, hantering och mottagningskvitton
  • Köldmedierutiner
  • Resursanvändning – redovisning av energi-, vatten- och bränsleförbrukning

Till hjälp för arbetet med egenkontrollen kan verksamheten till exempel använda LRF:s Miljöhusesyn.