Viltolyckor och skyddsjakt
Jakt inom detaljplanelagt område kräver polistillstånd, även skyddsjakt. Kommunen har ett antal jägare som har tillstånd att bedriva skyddsjakt.
Hittar du ett dött djur i skog och mark, kan du kontakta markägaren.
Skyddsjakt
Skyddsjakt är ett sätt att förebygga skador som vilt kan orsaka, eller av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Sådan jakt kan bli aktuellt trots att jakt inte annars är tillåten på den aktuella djurarten eller den tid på året när skador uppstår.
Skyddsjakt går ibland ut på att ta bort någon enstaka individ som är särskilt besvärlig. Andra gånger syftar skyddsjakten främst till att skrämma och splittra anhopningar av vilt. Tyvärr ger skyddsjakt många gånger endast begränsad och tillfällig effekt som skadeförebyggande metod. Därför är det viktigt att i första hand försöka hitta andra, mer långsiktiga lösningar.
Kommunens skyddsjägare
Borgholms kommuns skyddsjägare kan anlitas av den som upplever olägenhet av exempelvis fåglar på den egna fastigheten, vilket debiteras den enskilde. Kommunen bekostar alltså inte åtgärderna. Besväras du av duvor, kråk- eller måsfåglar inom planlagt område kan du kontakta kommunens miljöenhet som kan hänvisa dig till godkända skyttar.
Skyddsjakt på enskilds initiativ
Utanför planlagt område kan jakträttsinnehavaren med stöd av 26 § Jaktförordning få bedriva ”skyddsjakt på enskildes initiativ”. Kontakta därför jakträttsinnehavaren vid problem.
Hör gärna av dig till kommunen om du har problem med till exempel vildsvin. Du kan också rapportera dina observationer på Artportalen.
Statens vilt
”Statens vilt” är arter som tillfaller staten (via Polisen) när de omhändertas eller påträffas döda.
Däggdjur som omfattas
Björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter och valar.
Rovfåglar
Fiskgjuse, bivråk, tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, örnar, glador, falkar och kärrhökar.
Hackspettar
Gråspett, vitryggig hackspett och mellanspett.
Övriga fåglar
Rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sommargylling, fjällgås, skräntärna, svarttärna, storkar.
Vilda fåglar som inte är statens vilt
Döda vilda fåglar som inte är statens vilt som du hittar på allmän plats eller i naturen kan du hantera på olika sätt:
- Låt fåglarna ligga kvar. Att vilda fåglar dör är en naturlig företeelse.
- Gräv ner fåglarna så att inga andra djur kommer åt materialet.
- Om nedgrävning inte är möjligt kan du lägga mindre fåglar i en vanlig plastpåse (fylld till max hälften så du kan knyta påsen ordentligt). Påsen lägger du i ytterligare en plastpåse som du försluter noga och lägger i soporna tillsammans med annat brännbart material.
- Om fåglarna är för stora eller för många för att läggas i sophanteringen enligt ovan bör de i stället läggas i dubbla sopsäckar och köras till förbränning. Kontakt ska tas med förbränningsanläggningen för instruktioner hur materialet kan tas emot.
Observera att den som hanterar fåglar bör använda skyddshandskar och tvätta händerna efter hantering.
Fågelinfluensa är en sjukdom som främst finns hos vilda fåglar. Vilda fåglar, särskilt sjöfåglar, är naturliga värdar för alla typer av fågelinfluensavirus och har en stor roll i spridning av viruset. Döda fåglar utsöndrar inte virus och bidrar inte till smittspridning.