Egenkontroll livsmedel

Alla som har en livsmedelsverksamhet måste ha ett system för att garantera god livsmedelssäkerhet i företaget, så kallad egenkontroll. Egenkontrollen ska beskriva alla de rutiner, den eventuella dokumentation och journaler som behövs för att uppfylla livsmedelslagstiftningens krav.

Egenkontrollen är grunden till att verksamheten vet att de producerar säkra livsmedel. Det är livsmedelsföretagets ansvar att ta fram fungerande rutiner som är anpassade till just sin verksamhet. Exakt hur egenkontrollen ska utformas finns inte reglerat i lagen. Det viktigaste är att egenkontrollen är anpassad efter verksamheten. Hur omfattande egenkontrollen behöver vara beror på vilket typ av verksamhet du bedriver.

När livsmedelsinspektörerna kommer på kontrollbesök ska verksamhetsutövaren och personal kunna redogöra för sina rutiner. Inspektörerna bedömer om rutinerna är tillräckliga för att nå målet säkra livsmedel.

För att kunna göra ett egenkontrollkontrollprogram måste företagaren först hitta riskerna i verksamheten och utifrån dem göra rutiner som minimerar riskerna (en så kallad faroanalys). Rutiner innebär i korthet en beskrivning av vad som ska kontrolleras och hur ofta det ska ske. Rutinen ska vara enkelt formulerad för att personalen lätt ska förstå innebörden. Rutinen ska också tala om vilka eventuella gränsvärden som gäller och vilka åtgärder som ska vidtas om ett gränsvärde överskrids, till exempel hur kall en kyl måste vara och hur man ska agerar om temperaturen visar sig vara för hög.

Inom många livsmedelsområden har det tagits fram branschriktlinjer som fungerar som ett stöd för verksamheterna. Många av branschriktlinjerna finns att läsa på Livsmedelsverkets hemsida, se länk nedan under Mer information.