• Lilla triangeln - en klimatanpassad dagvattenlösning

Genomförda vattenvårdsprojekt

Här kan du hitta information om de vattenvårdsprojekt som genomförts under åren i kommunen.

Amunds mosse

Bakgrund

Öland drabbades hårt av för lite nederbörd under 2015-2017 som ledde till grundvattenbrist. Under somrarna 2018-2019 kom det extremt lite nederbörd vilket ledde till foderbrist. Tidigare har Öland haft flera stora sjöar som har fungerat som magasin, möjliggjort grundvattenbildning och varit mycket viktiga för fisk och fisket. Vi genomförde en omfattande utdikning för att skapa mer åkermark på 1800-talet och då minskade möjligheterna till grundvattenbildning.  Ytvattnet behöver röra sig långsamt för att kunna sippra ner i jorden och vidare ner i berggrunden.

De senaste årens grundvattenbrist och torka har gjort att regeringen har satsat extra på projekt som syftar till att öka grundvattenbildningen och minska effekterna av klimatförändringarna. Borgholms kommun driver nu tre projekt med syfte att minska sårbarheten för vattenbrist i både landskapet och i de kommunala vattentäkterna.

Hur blir det grundvatten?

Allt grundvatten på Öland bildas av regn och snö som kommer mellan oktober och mars/april, övrig tid tar växtligheten upp vattnet. De senaste åren kom det mycket lite regn och snö och det blev grundvattenbrist 2017. Sedan kom mycket lite regn på sommaren, det blev brist på  vatten till växterna både sommaren 2018 och 2019. Förvånande nog har den mest nederbördsrika månaden faktiskt varit juli, men på senare år har november gått om.

Ett normalår rinner det ut ungefär 85 miljoner kubikmeter vatten i kommunens vattendrag och kanaler. Det är många gånger mer vatten än vad vi behöver och kan vi hålla kvar delar av den mängden kan vi också minska sårbarheten vid torka. Samtidigt måste vi ta hänsyn till de organismer som är beroende av att det finns rinnande vatten delar av året, det vill säga vi får och kan inte stoppa allt vatten på land.

Amunds mosse

Amunds mosse var tidigare en mycket stor sjö mitt på Öland. På 1800-talet dikades sjön ut för att få mer åkermark. Ett utlopp till Långlötskanalen och två till Strömmen skapades eller fördjupades. Avsänkningen av sjön har gjort att nya och värdefulla miljöer har skapats på kanterna. Där finns bland annat ovanliga svampar och fågelarter som vi behöver ta särskild hänsyn till.

På 1970-talet hade sjön fortfarande en stor vattenyta och det gick att fiska i sjön. Nu är den helt igenväxt av ag i den södra delen medan den norra delen är betesmark och lite åker. Utdikningen, igenväxning och uppgrundning har minskat sjöns funktion som flödesutjämnare, magasin och näringsfälla. Dessutom har de våta och fuktiga livsmiljöerna minskat.

LONA-projektet

I projektet vill vi kartlägga vilka miljöer och arter som kan påverkas om vi försiktigt höjer vattenytan i mossen. Vi ska också titta på om det går att höja vattenytan så långsamt att arterna kan få möjlighet att sprida sig till ny-gamla områden. Det är också viktigt att åkermark intill mossen också i fortsättningen kan odlas.

Arbetet kommer till stor del bygga på en modellering av hydrologin i vattendragen tillsammans med inventeringar och höjdmätningar. Projektet startade i januari 2020 och ska avslutas i december 2022. Samtidigt pågår andra LONA-projekt i Strömmens avrinningsområde så här finns stora möjligheter till samarbete och samordning!

Projektet är nu avslutat och slutrapporten och det framtagna underlaget kan du ladda hem och läsa här nedan. Det är en karta över rikkärrsinventeringen och slutrapporten med de mest intressanta bilagorna.

En våtmark – många nyttor

Våtmarker kan förutom öka grundvattenbildningen också:

  • minska läckaget av näringsämnen (kväve och fosfor)
  • utjämna höga (översvämning) och låga (torka) flöden
  • magasinera vatten
  • vara en viktig livsmiljö för växter och djur

Alla dessa funktioner kallas ekosystemtjänster – det vi får gratis av naturen.

Efter många års provtagning i våra kanaler vet vi att det läcker näring ut i vattnet och vidare till Östersjön. Detta påverkar våra egna kuster och badstränder och det bästa är om näringen blir kvar på land. För att en gröda ska kunna ta upp näring får den inte drabbas av torka. Med mer vatten kvar på land klarar sig både växter och samhället sig bättre men på olika sätt.

Aquabest – rätt plats för musselodling

Projektet genomfördes 2012-2013 i ett samarbete mellan Kalmarsundskommissionen och Region Jämtland för att förse fiskodlingar med foder på lokala och hållbara råvaror. En metod arbetades fram för att hitta lämpliga område för  musselodlingar och resulterade i en GIS-analys och en rapport om lämpliga områden.

Baltic Blue Growth – storskalig musselodling i Östersjön

Projektet genomfördes 2016-2019 där Borgholms kommun var en av 19 partners från sex olika länder. Syftet med projektet var att utveckla musselodlingsteknik för förhållandena i Östersjön. Tidigare försök hade nämligen visat att Östersjömusslan lämpar sig väldigt väl att odla och ha som ingrediens i djurfoder.

Vad som saknades var provtagning för att se om musslor i Östersjön har några oönskade ämnen och hur en större odling skulle påverka känsliga ekosystem och bottnen under odlingen. Förutsättningar för att investera och få sina musslor sålda utreddes också, liksom de tillstånd en större odling måste ha för att få driva en odling kommersiellt.

Borgholms kommun ledde studier och analyser när det gällde användningen av musselmjöl som kycklingfoder. Kycklingarna växte lika bra med tillsats av musselmjöl som på vanligt foder, de tyckte dessutom om musselfodret. Tillsammans med Kalmar kommun genomfördes en större konferens för att bygga kunskap och erfarenheter när det gäller teknikutvecklingen av odling.

Utanför Byxelkrok sjösattes en större odling som var sänkbar för att inte inverka på utsikten över sundet. Studierna på boten under en större odling inomskärs i St Anna skärgård visade att det fanns fler arter under odlingen än på andra ställen och att det inte ansamlades varken näring eller biomassa under musselodlingen.

Båtlatrinstationer i Kalmar och på Öland

Projektet genomfördes 2010-2013 och var ett Leader-projekt där Mörbylånga, Kalmar och Borgholms kommuner samarbetade för att installera båtlatrinstationer i gästhamnarna. I Borgholms kommun installerades pumpar i Böda, Sandvik och Stora Rör. I Kårehamn ska en pump installeras så snart som möjligt när hamnområdet utvecklas.

Anledningen till projektet var att ett förbud infördes mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar direkt i Östersjön. Förbudet infördes dels för att avfallet innehållet näringsämnen och bakterier som är skadliga för människor och djur och ökar övergödningen hav havet och dels estetiska aspekten att toalettavfall helt enkelt inte hör hemma i Östersjön.

Den reguljära färjetrafiken har sedan länge haft tömningsstationer i hamnar och även fraktfartyg omfattas nu av ett regelverk som förbjuder utsläpp av toalettavfall.

Resultatet av projektet tillsammans med en satsning av LOVA-medel (lokala vattenvårdsprojekt) i länet gjorde att Kalmar läns kust var den latrinpumstätaste i sydöstra Sverige!

Kust- och havsplanering – KOMPIS fas 2

Kust- och havsplanering är ett verktyg för att kunna förvalta och utveckla haven långsiktigt. Havsplaneringen behövs för att länka ihop planering och förvaltning som rör våra havsområden där nyttjande, utveckling och bevarande vägs mot varandra. Projektets syfte är att ta fram underlag för den kommunala kust- och havsplanering samt en plan för hur det ska föras in i översiktsplaneringen och genom samarbete och samverkan få en helhetssyn på havsplaneringen i Kalmar län och grannlänen.

Samarbete mellan kommuner

Kalmar län består av sju kustkommuner som på olika sätt kommer beröras av havsplaneringen. Borgholm, Mörbylånga, Oskarshamn och Västerviks kommuner berörs mest men Kalmar, Mönsterås och Torsås kommuner berörs indirekt av havsplaneringen och påverkan på den kommunala planeringen är påtaglig genom farleder, vattenbruk, med mera. Kommungränsen i havet går vid tolv nautiska mil (cirka 22 kilometer) från baslinjen. Enligt plan- och bygglagen kan redan nu kommuner planera sina havsområden, men långt ifrån alla har gjort det. Kustlänsstyrelserna  har också ansvar att delta i arbetet med kommunal medverkan och i annat stödjande och samordnande arbete.

Projektet ska genomföras gemensamt av fem kommuner i Kalmar län. Samverkan kommer även att ske med kustkommunerna i Östergötlands och Blekinge län. Resultaten av projektet ska kunna användas av de deltagande kommunerna och Länsstyrelsen i Kalmar län i den regionala och kommunala kust- och havsplaneringen kopplat till varje kommuns översiktsplanering.

En första fas av KOMPIS-projektet genomfördes under 2016-2017. Slutrapporten hittar du under rubriken Mer information nedan. Under andra fasen kommer en fördjupad analys av landskapet genomföras för att hitta karaktärsområden och landskapstyper kopplade till både hav och land för att kommunerna ska kunna planera utveckling av både land och hav på ett långsiktigt och hållbart sätt.

KOMPIS-medel

Genom KOMPIS-medlen vill Havs- och vattenmyndigheten förstärka kommunernas kapacitet att följa, möta upp och lämna synpunkter på förslag till den statliga planeringen och ge kommunerna ett stöd för ökad planering i sitt kust- och havsområde liksom att stödja mellankommunal samverkan. På så vis finns också en stor möjlighet till samordning och samsyn även på regional nivå genom samverkan mellan länsstyrelser. KOMPIS-medlen förmedlas av Länsstyrelsen i Kalmar län.

LOVA kväve och fosfor i tre delavrinningsområden

För att bygga på resultaten i LOVA våtmark ansökte Borgholms kommun om ett LOVA-projekt där vattenvårdsåtgärder som våtmarker, reglerad dränering, kombinerade våtmarker och bevattning, med mera, i främst Petgärdekanalen, Långlötskanalen och Runstenskanalen.LOVA N o P

Arbetssättet med att fokusera på tre delavrinningsområden var inte lika framgångsrikt som att arbeta över hela kommunen. Samtidigt minskade möjligheterna att få stöd i Landsbygdsprogrammet för åtgärderna, vilket gjorde det svårt att genomföra de projekterade åtgärderna. Projektet blev istället en framgång i att bygga nätverk och samverkan med andra kommuner och organisationer som till exempel Sportfiskarna. Uppföljningen av de åtgärdade våtmarkerna kunde genomföras och därmed byggdes värdefull kunskap upp för framtida projekt.

Samtidigt gav också projektet möjlighet att följa upp de genomförda åtgärderna och förbättra och förfina utformning av dem, vilket gav stor lärdom för framtida vattenvårdsprojekt.

Resultatet av projektet går att läsa i slutrapporten och de rapporter om uppföljningar av åtgärder som genomfördes:

Bilaga 01 LOVA Slutrapport N o P i tre fas 1
Fågelstudie Harfjärden vår och sommar 2017
Våtmark Harjfärden – lekvandrande gädda
Rapport uppföljning yngel i Harfjärden 2021

LOVA Samhällsnära våtmarker

Våtmarker har många värden, bland annat är det trevliga miljöer att vistas i, så kallad rekreationsvärden. Projektet kartlade områden där våtmarker skulle kunna restaureras eller skapas för att lyftas in i den fördjupade översiktsplanen. På så vis kan ett helhetsgrepp tas för att hantera dagvatten inom planlagt område så att dagvattenhantering finns med från början när samhället planeras.

De kartlagda områdena gav också möjlighet att arbeta med att magasinera vatten och minska trycket på dagvattensystemet utanför planlagt område. Samtidigt ger närheten till samhället mycket goda möjligheter att skapa våtmarker för rekreation och folkbildning i närområdet.

Projektet genomfördes under 2012, samtidigt som en fördjupad översiktsplan togs fram i Borgholm och Byxelkrok.

Resultatet finns att läsa i slutrapporten: Rapport LOVA Samhällsnära våtmarker

LOVA Släk – Lyft näringen från havet

Projektet genomfördes för att tillvarata tång och alger (släk) som blåser upp på våra stränder under höst, vinter och vår. Tången och algerna tar upp näring ur havet och användes faktiskt förr som eftertraktat gödningsmedel på åkrarna. Tanken var att det skulle gå att räkna på hur mycket kväve och fosfor som följde med släket. För att samla in så mycket släk men så lite sand som möjligt gjordes också en studie på olika metoder för insamling.

På vårarna städas de populära badstränderna från släket som blir ett avfall. Syftet var att kompostera släket för att sedan använda som jordförbättringsmedel och eventuellt material för sluttäckning av kommunala deponier. Det fanns studier som pekade på att, särskilt brun- och rödalger, kunde innehålla höga halter av tungmetaller som till exempel kadmium. Därför var det viktigt att även provta släket som komposterades.

I slutrapporten kan du bland annat läsa hur mycket kväve och fosfor som beräknades att tas ur havet med släket och att halterna tungmetaller aldrig översteg gränsvärdet för användning i planteringsjord. Slutrapport LOVA SLÄK – Lyft näringen från havet

LOVA Våtmarker i Borgholms kommun

LOVA står för LOkala VAttenvårdsprojekt och är statligt stöd för att arbeta med att minska de övergödande ämnena kväve och fosfor till Östersjön. Under 2009 ansökte Borgholms kommun om ett stort LOVA-projekt där återskapande och rehabilitering av våtmarker syftade till att minska kväve och fosfor från land. Projektet pågick fram till 2015.

Östersjön har under årtionden tagit emot stora mängder näringsämnen från avlopp och åkermark. Det har gjort att algblomningar och ytan syrefria bottnar har ökat. Genom att arbeta med återskapande av våtmarker kan Borgholms kommun minska påverkan på sina egna kuster, som är så starkt förknippade med sol och bad, kort sagt rekreation.

Ett politiskt mål togs i kommunfullmäktige att mängden kväve och fosfor från land skulle minska med 50 %, dels genom rådgivning och åtgärder inom lantbruket och enskilda avlopp, dels genom restaurering och anläggning av våtmarker.

Under 1800- och första hälften av 1900-talen dikades många våtmarker, mossar och sjöar ut på Öland för att skapa mer odlingsbar mark. Diken grävdes raka och djupa vilket gör att vattnet rör sig snabbt till kusten och drar med sig näringsämnen. Dessutom minskar möjligheten att bilda grundvatten.

Projektet gav kommunen kunskaper om vilka områden som blivit utdikade och som skulle kunna återskapas. 43 ha våtmark restaurerades eller anlades tillsammans med intresserade markägare eller föreningar och dialog om åtgärd eller projektering genomfördes i 200 ha.